Varför vill vi ha sex?
Varför vill man ens ha sex överhuvudtaget? Det här är en central
del inom motivations- och emotionspsykologin – som studerar vad som får
människor att känna, fatta beslut och handla, samt varför. Det är på grund av
en fysisk obalans, exempelvis lågt blodsocker, som leder till att du känner dig
hungrig eller törstig. Då vill du äta eller dricka, inte sant? När det gäller
sex å andra sidan så är det hormonerna som din hjärna signalerar ska släppas ut
i din kropp när du kommer in i puberteten som gör att du känner sexlust. Grundläggande
behov som måste tillfredsställas för att vi, människan som art, ska överleva är
till exempel sex. Genom sex fortplanterar vi oss och sprider våra gener vidare,
och det är bara de starkaste som har rätten till att göra det.
Man brukar säga att motiven som styr de mänskliga
handlingarna är komplexa och svåra att förstå, men de brukar avspegla ett
komplicerat samband mellan ens arv och den miljö man levt och lever i.
Motiv som hör ihop med beteenden som
leder till att en rubbad jämvikt kommer i balans igen (homeostas) kallas för
homeostatiska. Biologiska behov av mat, dryck, sömn och sex är exempel på det som får
oss att agera, och styr oss till stor del i vardagen.
Drivkraftsteorier påstår att det
främst är biologiska processer inom en människa som sätter igång och ger energi
för att vi ska agera. Andra teorier (incentiv-teorier) säger däremot att våra
handlingar styrs mot yttre händelser eller åtrådda målobjekt runt omkring en –
som till exempel pengar, mat, dryck, relationer, eller sexuella partners. Det
finns även metafysiska teorier som hävdar att en människa agerar från sökandet
efter lycka. Idag är psykologer överens om att både inre drivkrafter och yttre,
åtrådda målobjekt kan motivera en till att handla.
Skillnaden bland kön
Faktum är att den psykologiska sexualiteten skiljer sig
mellan könen. I kvinnornas hjärna utsöndras mycket mer oxytocin (ett hormon som är den
neurokemiska grunden för både kärlek och sexualitet) än i männens. Oxytocin har
kallats för ”the cuddle hormone” och skapar en känsla av värme, tillit,
säkerhet, och förbindelse. Samma hormon släpps även lös när en mamma ammar sitt
nyfödda barn. Oxytocinets effekter på kvinnans romantiska känslor beror på
östrogenet – det kvinnliga könshormonet.
Det hormon som ligger bakom mannens sexualitet däremot är
testosteron. Detta hormon tror man även kan vara inblandad i att generera det aggressiva beteendet hos
människor. När läkare skannade hjärnan hos män och kvinnor 2002 så märkte man
en enorm skillnad i hjärnan gällande sexualitet och upphetsning. Hos männen
aktiverades hjärnbasen, thalamus och hypotalamus (som bland annat kontrollerar
hormonell aktivitet via hypofysen), medan den cerebrala cortex aktiverades
betydligt mer hos kvinnorna.
Ännu en studie utfördes två år senare, år 2004, vis Emory
University. Där fick man reda på att det fanns mer aktivitet i hjärnbasen hos
upphetsade män än det fanns hos kvinnor. Man kom på att sättet kvinnor
upplever saker kring sex skedde mer i cerebrala cortex, delen av hjärnan som ser
helheter och hittar sammanhang.
Lite otydligare var det att ta reda på vart mannens
upplevelse av sex skedde, men det finns en psykolog som påstår sig veta hur både män och kvinnors sexualitet fungerar. Enligt Anne Peplaus forskning vid
University of California i Los Angeles så ska kvinnors sexualitet vara
förknippad med en nära relation till mannen, och det är viktigt att det finn
någon slags intimitet eller trygg relation mellan henne och partnern.
För mannen å andra sidan ligger sexualiteten närmare aggressionen, säger hon, vilket inte skulle vara så konstigt egentligen om testosteron verkligt hade att göra med att framkalla ett aggressivt beteende. Det kan finnas
väldigt dåliga saker som man tror testosteron kan ligga bakom. Ett exempel vore
en studie av universitetsutbildade, normala män som genomfördes i Malamuth
1980. Man blev väldigt förvånad när man fick veta att hela 35% av de som deltog ska ha
fantiserat om våldtäkt och dessutom velat genomföra en om det inte funnits en
risk för arrestering. Och idag skulle man kunna lugna sig med att detta var för
flera årtionden sedan, men ännu en undersökning gjordes i tidigt tvåtusental. I en undersökning av Sarah K Murnen, Carrie Wright och Gretchen Kaluzny år 2002 så ska över hälften av de som deltog hävdat att de definitivt skulle våldta en kvinna om det var garanterat att de skulle
förbli oupptäckta.
Parafili
En ”avvikande” fantasi som syftar till sexuell stimulering
kallas för en parafili. Det är ett sexuellt beteende eller intresse som kan riktas
mot exempelvis objekt, smärta och förödmjukelse, barn, eller våldtäkt. Det
kommer från grekiskans para som
betyder ”bredvid” eller ”utanför” och philia
som är ”kärlek”, och har tidigare kallats för en ”perversion”. En parafili
är inte en del av den vanliga sexuella normen och ses därför ofta som socialt
oaccepterad. De betraktas inte som en del av normal upphetsning
Man är fortfarande idag inte säker på vad det är som gör att
människor kan få olika parafilier. Många tror att det kommer tidigt i livet och
har att göra med en händelse man gått igenom; kanske till och med ett trauma. Psykologer kommer vanligtvis
överens om att upplevelser under tidig sexuell utveckling kan ha en väldigt
stor påverkan på vår sexualitet senare i livet.
Otroligt många parafilier existerar idag. Ingen vet
egentligen det exakta antalet, men man har räknat upp till över 500. Och även
fast det finns så många olika parafilier så stöter man sällan på de flesta av
dem. Exempel på lite vanligare, kända parafilier är sadomasochism, exhibitionism,
fetischism, narratofili, voyeurism, och chronophilias.
En exhibitionist finner sexuell stimulans i att visa upp sin
kropp inför folk, oftast oväntat. En fetischist tänder på ett visst speciellt
föremål som de upplever som sexuella – även om det kan vara ett helt oskyldigt
objekt egentligen. Narratofili är upphetsning av väldigt grova och obscena ord,
och voyeurism är upphetsning från att se när andra har sex (oftast utan att
de vet något). Chronophilias tillhör de som är sexuellt dragen mot en specifik
åldersgrupp. Till chronophilias hör infantophilia (attraktion till spädbarn),
pedofili, och gerontophilia (attraktion till de äldre).
Sadomasochism är det gemensamma namnet för två olika
parafilier: sexuell sadism (det kan vara bra att veta skillnaden mellan sexuell
och vanlig sadism) och masochism. Kort sagt kan man beskriva det som den
sexuella njutningen man upplever vid givandet eller mottagandet av smärta
och/eller förödmjukelse.
Sadister ser nöje i att orsaka andra lidande; för dem är
grymhet upphetsande och sexuellt stimulerande. Många brukar blanda ihop
psykopater med sadister eftersom att de i serier och böcker ofta är två
personlighetskvaliteter i en och samma karaktär, men det finns en ganska viktig skillnad. En psykopat kommer inte känna något eller bry sig om du på något sätt
lider. Han struntar helt i dina känslor, för han kan inte känna empati.
Sadisterna kommer däremot känna och förstå hur du mår, även om deras reaktion
må vara annorlunda än de flesta ”normala” personers.
För cirka 3-4 år sedan utfördes ett experiment på 15
sexualförbrytare, där 8 av dem hade klassificerats som sadister. Experimentet
var till för att hitta skillnader i hjärnan som var unikt för just sadisterna,
så brottslingar som var psykopater eller hade en annan diagnos fick inte delta. Personen som ledde studien
hette Jean Decety - en professor som lärde ut psykologi på the University of
Chicago - som många gånger förut hade gjort experiment för att ta reda på mer
om psykopater och sadisters psyke. Inför de femton personerna visades bilder
som inkluderade antingen smärta eller inte, för att man skulle se hur hjärnan
reagerade och vart som denna reaktion tog plats.
När sadisterna fick se bilderna som innehöll smärta (som
exempelvis en bild där en person högg en annans hand med saxar, eller en bild där han högg bordet) så kunde man se att det hos sadisterna,
till skillnad från de övriga 7 förbrytarna, fanns en högre aktivitet i delen av
hjärnan som associeras med starka känslor - amygdala. När frågor ställdes
efter bilderna fick man veta att sadisterna upplevde offrens smärta som mer
intensiv och plågsam än vad resten gjorde. Ju värre sadisterna uppfattade
smärtan, desto mer aktivitet i regionen som kallas för ”insula” i hjärnan. Den
insulära loben, som också brukar kallas för den femte loben, är bland annat med
i att övervaka och kontrollera känslor och kroppstillstånd. Den har som uppgift
att när du upplever något som smärta, avsmak, njutning, eller till och med
orgasm, se till att göra en medveten av de kroppsliga känslorna.
Studien bidrog till att man tror att det i grunden handlar
om att sadisterna är insatta i vad deras partners känner och får sin
upphetsning därifrån.
Det är därför som de brukar dras till deras motsats,
masochisten, som i sexuella sammanhang njuter av smärta och att bli illa
behandlad. Väldigt många har såklart missförstått vad en masochist faktiskt är
och tycker om. Dessa människor vill ha smärta i samband med sex och kärlek,
inte i alla situationer där våldet är så simpelt som ett vanligt slag i
magen eller grov misshandel. Masochister kommer inte njuta av mensverk bara för att det gör ont, och de kommer inte bli glada om du slår till dem i huvudet under frukosten och säger: "men vadå, du gillar ju sånt". Bara för att du kanske gillar sex så kommer inte du tycka om att någon smyger upp bakom dig och försöker ha sex med dig. Det är samma princip.
För masochisterna är det situationen, typen av smärta och
person som spelar roll – inte bara att det gör ont. En del sadister och
masochister kräver det här för att de sexuella aktiviteterna ska kunna vara
njutbara, medan andra bara deltar i BDSM vid vissa tillfällen då och då.
Hjärnan under en orgasm
Vad är
egentligen en orgasm? Jo, man skulle kunna beskriva det som ett intensivt,
njutbart svar till sexuell stimulering som man upplever vid höjdpunkten av sex.
Men vad är det som egentligen händer med kroppen och hjärnan under en av
människokroppens största fenomen?
Ännu idag är
orgasmen ett stort mysterium som vi inte vet så mycket om. Hur får man en orgasm och vad är det som
händer? Många skulle nog tro att orgasmer uppnås vid att könsorganen blir rörd
på ett bekvämt sätt och ejakulerar, men det är faktiskt inte alltid fallet.
Visst stämmer det att man oftast får en orgasm genom genital stimulering, men
det finns de som hävdar att de upplevt dem genom andra kroppsdelar (som nacke,
anal, bröst, öron, mun, axlar), eller till och med genom att bara fantisera
utan någon fysisk beröring. Man kan även få en orgasm utan att man får någon
utlösning.
Men nu vidare till vad som faktiskt händer i ditt huvud.
Okej, så till
att börja med så bryts kroppens sexuella respons normalt sett ned i fyra steg:
upphetsning, platå, orgasm, och avslappning. Sexuella retningar kan nå vårt
medvetande via alla sinnen där de aktiverar strukturer som påverkar det
autonoma nervsystemet. Hjärnan stimulerar blodflödet till könsorganen (vilket
leder till erektion hos man och lubrikation hos kvinna) direkt efter
upphetsning. De delar av hjärnan som påverkas av sexuell upphetsning inkluderar
amygdala, accumbensskärnan, ventrala tegmentområdet, lillhjärnan (cerebellum),
och hypofysen.
Därefter ökar
hjärtklappning och andning. Det centrala nervsystemet är under sex helt inkopplat
i att skicka signaler av njutning till hjärnans belöningssystem. När alla dessa
tusentals nerver konstant fortsätter att skicka dessa signaler till hjärnan så resulterar
det i en orgasm.
Det finns
fyra typer av nerver vars uppgift är att skicka information till hjärnan under
en orgasm: hypogastric, bäckennerven, pudentalnerven, och vagusnerven. Den
hypogastriska nerven skickar signaler från livmodern och livmoderhalsen hos
kvinnor, och från prostatan hos män. Bäckenneerven skickar signaler från
vaginan och livmorderhalsen hos kvinnor, och från ändtarmen hos båda könen.
Pudentalnerven sänder från klitoris hos kvinnor, och från pung och penis hos
män. Vagusnerven sänder signaler från livmoderhalsen, livmoder, och slidan hos
kvinnor.
Mäns orgasm
inkluderar snabba sammandragningar i analsfinktern, prostatakörteln, samt
musklerna i penisen. Detta sker under cirka tre till tio sekunder, ofta i
samband med utlösning av sperma och annan sädesvätska. Männen får efter det en
refraktärperiod, som kan vara i minuter till timmar, där ännu en orgasm inte
kan uppnås.
Kvinnor, å
andra sidan, har ingen refraktärperiod, vilket gör det möjligt för dem att
uppnå en följande orgasm efter den andre. Genomsnittet för tiden kvinnans
orgasm pågår är cirka tjugo sekunder, även om den kan vara mycket längre. Den
består av rytmiska sammandragningar mellan livmoder, vagina, anus, och
bäckenmuskulaturen.
Men
hjärnaktiviteten hos både män och kvinnor är för det mesta densamma. Forskare
har med hjälp av MRI-scans kunnat hitta hjärnaktivitet i mer än 30 regioner i
hjärnan under en orgasm. Trots all denna aktivitet har hjärnan en slags brist
på kontroll. PET-scans har visat att den laterala orbitofrontala cortex (som
styr beteende, rörelsekontroll, och förnuft) är avstängd hos båda könen. Detta
kan förklara varför många upplever sig förlora kontrollen över sina rörelser
och sin röst under en orgasm.
Hjärnan är
översvämmad med må-bra-hormonen dopamin som gör att du vill uppleva den
intensiva känslan igen. Den blir påverkad av det som händer under en orgasm på
liknande sätt som den blir utav beroendeframkallande ämnen, som till exempel
heroin. Samtidigt utlöses oxytocin, vilket är ett hormon som skapar känslor av
hängivelse, bindning, och till och med kärlek.
Det sker även
en avslappning hos amygdala och hippocampus, vilket ytterligare minskar en del känslor
hos kvinnor (som rädsla och ångest), samt dämpar ner aggressivitet hos män. En
skillnad mellan män och kvinnors orgasm ligger i ett område i hjärnstammen som
kallas för periaqueductal gray (eller PAG). Den stimulerar känslor av att vilja
fly eller streta emot, och är igång hos kvinnan under sex, men inte hos mannen.
Att sedan cortex - som associeras med smärta - också aktiveras tyder på att det
kan finnas ett samband mellan smärta och njutning i sexuella sammanhang. Detta
har gjort att många forskare idag intresserar sig av undersökningar kring BDSM.
Slutligen, efter
orgasmens höjdpunkt av muskelsammandragningar och okontrollerat beteende,
upplever kroppen en djup slags avslappning och pulsen far sakta ner till en
lugn takt igen. En del människor blir väldigt trötta då, så det är inte
ovanligt att de somnar direkt efter sex.
Källkritik
Jag använt många olika källor för att söka fakta om många lite
olika områden, varav en hel del bara varit om samma sak (för att kunna jämföra fakta).
En av sidorna som hjälpte mig mest var ett
videoklipp från YouTube (om vad som händer i hjärnan under en orgasm) från 2012. Visserligen kan det ha hänt mycket kring forskningen om orgasm under 4 år (eftersom att det ännu är en hel del som man inte vet), men jag bestämde mig för att ändå lita på det som sades på grund av flera olika anledningar. För det första var det flera miljoner människor som hade sett klippet och kommenterat, och även flera miljoner som hade prenumererat på hans kanal - som fortfarande är aktiv med nya videos varje vecka. Syftet med hans kanal är att lära ut vetenskaplig fakta som är intressant och rolig (främst inom biologi).
En annan viktig sak var att det där nere under videon fanns länkar till alla de källor som han använts sig av (så han var alltså en beroende källa). Alla länkar fungerade och ledde mig till sidor där jag kunde söka efter ytterligare information. Han hade använt sig av böcker (där man alltså såg vem som skrivit den och när). Det fanns även en vetenskaplig artikel (från 11 maj 2011) om ett experiment. Hon som skrivit det, Kayt Sukel, var även den som de utförde experimentet på, och det är därför en förstahandskälla. Själva sidan i sig är vetenskapsinriktad och objektiv med datum och namn. Den är fortfarande aktiv, med nyheter varje dag om upptäckter och experiment.
Många av källorna är hälso- eller psykologisidor som fortfarande uppdateras. De som var bloggar eller liknande använde jag för att få listor (såsom för parafilier). En jämförelsesida som jag använde för att kunna se om en del saker jag läst stämde var NE.se. Om det var något som jag kände mig osäker över så googlade jag det. Jag kollade till exempel upp olika experiment som det stod om på en
psykologisida.
När jag sökta fakta om parafili så läste jag mest bara på sidor som var specifikt inriktade på ämnet (eller liknande, som mentala sjukdomar eller behandling) samt objektiva. Detta tyckte jag var viktigt eftersom att många trycker ner och kränker "sexuella avvikelser" och jag ville inte ha några åsikter som kunde påverka fakta. Det var även bra att man hade någon slags förförståelse för ämnet, för att lättare kunna se vad som inte riktigt verkade stämma. Jag försökte även leta efter personer som själv hade en relativt vanlig parafili för att få veta mer direkt från dem, och hittade faktiskt ett par stycken.
Lite saker var jag osäker på (som bland annat testosteronet och aggressivitet, då jag läst olika svar på olika sidor), så det tog jag med i fördjupningen. Men jag är också väldigt fundersam över vissa namn inom anatomi, och en del av experimenten som jag kollade upp (speciellt den där män ska ha fantiserat om våldtäkt, det kändes väldigt overkligt).
Vissa av sidorna har jag läst på förut (där informationen visade sig vara pålitlig), så jag bestämde mig för att använda mig av dem den här gången också. Källorna har även lagt upp datum, platser, kontaktinformation om man hade frågor och en biograf om administratörerna, vilket jag tyckte var hjälpsamt och väldigt bra.
