Laboration Ringklocka.



Okej, jag kom just ihåg att jag inte publicerat det här än! Och, förlåt Maria, men jag kommer knappt ihåg nå mycket av hur det såg ut eller hur vi gjorde riktigt. Jag ska försöka beskriva så gott jag kommer ihåg från minnet... 

Allt börjar med att elektronerna strömmar från minuspolen när kretsen är sluten (i en likström). När strömmen når armen via en ledare, i vårt fall: en spik, så blir den magnetisk och drar sig till klockans metall kraftigt. Ju större strömstyrka, desto kraftigare magnetfält.

När armen åker ner så bryts kontakten med spiken (öppen krets) och gör att magnetismen försvinner - så då far den upp igen. När den gör detta så blir kretsen återigen sluten, och det hela upprepar sig själv ända till alla minuspoler har tagit sig till andra sidan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar