Hjärnan - Sex och Psykologi

Varför vill vi ha sex?

Varför vill man ens ha sex överhuvudtaget? Det här är en central del inom motivations- och emotionspsykologin – som studerar vad som får människor att känna, fatta beslut och handla, samt varför. Det är på grund av en fysisk obalans, exempelvis lågt blodsocker, som leder till att du känner dig hungrig eller törstig. Då vill du äta eller dricka, inte sant? När det gäller sex å andra sidan så är det hormonerna som din hjärna signalerar ska släppas ut i din kropp när du kommer in i puberteten som gör att du känner sexlust. Grundläggande behov som måste tillfredsställas för att vi, människan som art, ska överleva är till exempel sex. Genom sex fortplanterar vi oss och sprider våra gener vidare, och det är bara de starkaste som har rätten till att göra det.

Man brukar säga att motiven som styr de mänskliga handlingarna är komplexa och svåra att förstå, men de brukar avspegla ett komplicerat samband mellan ens arv och den miljö man levt och lever i. 

Motiv som hör ihop med beteenden som leder till att en rubbad jämvikt kommer i balans igen (homeostas) kallas för homeostatiska. Biologiska behov av mat, dryck, sömn och sex är exempel på det som får oss att agera, och styr oss till stor del i vardagen.

Drivkraftsteorier påstår att det främst är biologiska processer inom en människa som sätter igång och ger energi för att vi ska agera. Andra teorier (incentiv-teorier) säger däremot att våra handlingar styrs mot yttre händelser eller åtrådda målobjekt runt omkring en – som till exempel pengar, mat, dryck, relationer, eller sexuella partners. Det finns även metafysiska teorier som hävdar att en människa agerar från sökandet efter lycka. Idag är psykologer överens om att både inre drivkrafter och yttre, åtrådda målobjekt kan motivera en till att handla.

Skillnaden bland kön

Faktum är att den psykologiska sexualiteten skiljer sig mellan könen. I kvinnornas hjärna utsöndras mycket mer oxytocin (ett hormon som är den neurokemiska grunden för både kärlek och sexualitet) än i männens. Oxytocin har kallats för ”the cuddle hormone” och skapar en känsla av värme, tillit, säkerhet, och förbindelse. Samma hormon släpps även lös när en mamma ammar sitt nyfödda barn. Oxytocinets effekter på kvinnans romantiska känslor beror på östrogenet – det kvinnliga könshormonet. 

Det hormon som ligger bakom mannens sexualitet däremot är testosteron. Detta hormon tror man även kan vara inblandad i att generera det aggressiva beteendet hos människor. När läkare skannade hjärnan hos män och kvinnor 2002 så märkte man en enorm skillnad i hjärnan gällande sexualitet och upphetsning. Hos männen aktiverades hjärnbasen, thalamus och hypotalamus (som bland annat kontrollerar hormonell aktivitet via hypofysen), medan den cerebrala cortex aktiverades betydligt mer hos kvinnorna.

Ännu en studie utfördes två år senare, år 2004, vis Emory University. Där fick man reda på att det fanns mer aktivitet i hjärnbasen hos upphetsade män än det fanns hos kvinnor. Man kom på att sättet kvinnor upplever saker kring sex skedde mer i cerebrala cortex, delen av hjärnan som ser helheter och hittar sammanhang.

Lite otydligare var det att ta reda på vart mannens upplevelse av sex skedde, men det finns en psykolog som påstår sig veta hur både män och kvinnors sexualitet fungerar. Enligt Anne Peplaus forskning vid University of California i Los Angeles så ska kvinnors sexualitet vara förknippad med en nära relation till mannen, och det är viktigt att det finn någon slags intimitet eller trygg relation mellan henne och partnern.

För mannen å andra sidan ligger sexualiteten närmare aggressionen, säger hon, vilket inte skulle vara så konstigt egentligen om testosteron verkligt hade att göra med att framkalla ett aggressivt beteende. Det kan finnas väldigt dåliga saker som man tror testosteron kan ligga bakom. Ett exempel vore en studie av universitetsutbildade, normala män som genomfördes i Malamuth 1980. Man blev väldigt förvånad när man fick veta att hela 35% av de som deltog ska ha fantiserat om våldtäkt och dessutom velat genomföra en om det inte funnits en risk för arrestering. Och idag skulle man kunna lugna sig med att detta var för flera årtionden sedan, men ännu en undersökning gjordes i tidigt tvåtusental. I en undersökning av Sarah K Murnen, Carrie Wright och Gretchen Kaluzny år 2002 så ska över hälften av de som deltog hävdat att de definitivt skulle våldta en kvinna om det var garanterat att de skulle förbli oupptäckta. 

Parafili

En ”avvikande” fantasi som syftar till sexuell stimulering kallas för en parafili. Det är ett sexuellt beteende eller intresse som kan riktas mot exempelvis objekt, smärta och förödmjukelse, barn, eller våldtäkt. Det kommer från grekiskans para som betyder ”bredvid” eller ”utanför” och philia som är ”kärlek”, och har tidigare kallats för en ”perversion”. En parafili är inte en del av den vanliga sexuella normen och ses därför ofta som socialt oaccepterad. De betraktas inte som en del av normal upphetsning

Man är fortfarande idag inte säker på vad det är som gör att människor kan få olika parafilier. Många tror att det kommer tidigt i livet och har att göra med en händelse man gått igenom; kanske till och med ett trauma. Psykologer kommer vanligtvis överens om att upplevelser under tidig sexuell utveckling kan ha en väldigt stor påverkan på vår sexualitet senare i livet.

Otroligt många parafilier existerar idag. Ingen vet egentligen det exakta antalet, men man har räknat upp till över 500. Och även fast det finns så många olika parafilier så stöter man sällan på de flesta av dem. Exempel på lite vanligare, kända parafilier är sadomasochism, exhibitionism, fetischism, narratofili, voyeurism, och chronophilias.

En exhibitionist finner sexuell stimulans i att visa upp sin kropp inför folk, oftast oväntat. En fetischist tänder på ett visst speciellt föremål som de upplever som sexuella – även om det kan vara ett helt oskyldigt objekt egentligen. Narratofili är upphetsning av väldigt grova och obscena ord, och voyeurism är upphetsning från att se när andra har sex (oftast utan att de vet något). Chronophilias tillhör de som är sexuellt dragen mot en specifik åldersgrupp. Till chronophilias hör infantophilia (attraktion till spädbarn), pedofili, och gerontophilia (attraktion till de äldre).    

Sadomasochism är det gemensamma namnet för två olika parafilier: sexuell sadism (det kan vara bra att veta skillnaden mellan sexuell och vanlig sadism) och masochism. Kort sagt kan man beskriva det som den sexuella njutningen man upplever vid givandet eller mottagandet av smärta och/eller förödmjukelse.

Sadister ser nöje i att orsaka andra lidande; för dem är grymhet upphetsande och sexuellt stimulerande. Många brukar blanda ihop psykopater med sadister eftersom att de i serier och böcker ofta är två personlighetskvaliteter i en och samma karaktär, men det finns en ganska viktig skillnad. En psykopat kommer inte känna något eller bry sig om du på något sätt lider. Han struntar helt i dina känslor, för han kan inte känna empati. Sadisterna kommer däremot känna och förstå hur du mår, även om deras reaktion må vara annorlunda än de flesta ”normala” personers.

För cirka 3-4 år sedan utfördes ett experiment på 15 sexualförbrytare, där 8 av dem hade klassificerats som sadister. Experimentet var till för att hitta skillnader i hjärnan som var unikt för just sadisterna, så brottslingar som var psykopater eller hade en annan diagnos fick inte delta. Personen som ledde studien hette Jean Decety - en professor som lärde ut psykologi på the University of Chicago - som många gånger förut hade gjort experiment för att ta reda på mer om psykopater och sadisters psyke. Inför de femton personerna visades bilder som inkluderade antingen smärta eller inte, för att man skulle se hur hjärnan reagerade och vart som denna reaktion tog plats.

När sadisterna fick se bilderna som innehöll smärta (som exempelvis en bild där en person högg en annans hand med saxar, eller en bild där han högg bordet) så kunde man se att det hos sadisterna, till skillnad från de övriga 7 förbrytarna, fanns en högre aktivitet i delen av hjärnan som associeras med starka känslor - amygdala. När frågor ställdes efter bilderna fick man veta att sadisterna upplevde offrens smärta som mer intensiv och plågsam än vad resten gjorde. Ju värre sadisterna uppfattade smärtan, desto mer aktivitet i regionen som kallas för ”insula” i hjärnan. Den insulära loben, som också brukar kallas för den femte loben, är bland annat med i att övervaka och kontrollera känslor och kroppstillstånd. Den har som uppgift att när du upplever något som smärta, avsmak, njutning, eller till och med orgasm, se till att göra en medveten av de kroppsliga känslorna.

Studien bidrog till att man tror att det i grunden handlar om att sadisterna är insatta i vad deras partners känner och får sin upphetsning därifrån.

Det är därför som de brukar dras till deras motsats, masochisten, som i sexuella sammanhang njuter av smärta och att bli illa behandlad. Väldigt många har såklart missförstått vad en masochist faktiskt är och tycker om. Dessa människor vill ha smärta i samband med sex och kärlek, inte i alla situationer där våldet är så simpelt som ett vanligt slag i magen eller grov misshandel. Masochister kommer inte njuta av mensverk bara för att det gör ont, och de kommer inte bli glada om du slår till dem i huvudet under frukosten och säger: "men vadå, du gillar ju sånt". Bara för att du kanske gillar sex så kommer inte du tycka om att någon smyger upp bakom dig och försöker ha sex med dig. Det är samma princip. 

För masochisterna är det situationen, typen av smärta och person som spelar roll – inte bara att det gör ont. En del sadister och masochister kräver det här för att de sexuella aktiviteterna ska kunna vara njutbara, medan andra bara deltar i BDSM vid vissa tillfällen då och då.     

Hjärnan under en orgasm

Vad är egentligen en orgasm? Jo, man skulle kunna beskriva det som ett intensivt, njutbart svar till sexuell stimulering som man upplever vid höjdpunkten av sex. Men vad är det som egentligen händer med kroppen och hjärnan under en av människokroppens största fenomen? 

Ännu idag är orgasmen ett stort mysterium som vi inte vet så mycket om. Hur får man en orgasm och vad är det som händer? Många skulle nog tro att orgasmer uppnås vid att könsorganen blir rörd på ett bekvämt sätt och ejakulerar, men det är faktiskt inte alltid fallet. Visst stämmer det att man oftast får en orgasm genom genital stimulering, men det finns de som hävdar att de upplevt dem genom andra kroppsdelar (som nacke, anal, bröst, öron, mun, axlar), eller till och med genom att bara fantisera utan någon fysisk beröring. Man kan även få en orgasm utan att man får någon utlösning.

Men nu vidare till vad som faktiskt händer i ditt huvud. 

Okej, så till att börja med så bryts kroppens sexuella respons normalt sett ned i fyra steg: upphetsning, platå, orgasm, och avslappning. Sexuella retningar kan nå vårt medvetande via alla sinnen där de aktiverar strukturer som påverkar det autonoma nervsystemet. Hjärnan stimulerar blodflödet till könsorganen (vilket leder till erektion hos man och lubrikation hos kvinna) direkt efter upphetsning. De delar av hjärnan som påverkas av sexuell upphetsning inkluderar amygdala, accumbensskärnan, ventrala tegmentområdet, lillhjärnan (cerebellum), och hypofysen.

Därefter ökar hjärtklappning och andning. Det centrala nervsystemet är under sex helt inkopplat i att skicka signaler av njutning till hjärnans belöningssystem. När alla dessa tusentals nerver konstant fortsätter att skicka dessa signaler till hjärnan så resulterar det i en orgasm. 

Det finns fyra typer av nerver vars uppgift är att skicka information till hjärnan under en orgasm: hypogastric, bäckennerven, pudentalnerven, och vagusnerven. Den hypogastriska nerven skickar signaler från livmodern och livmoderhalsen hos kvinnor, och från prostatan hos män. Bäckenneerven skickar signaler från vaginan och livmorderhalsen hos kvinnor, och från ändtarmen hos båda könen. Pudentalnerven sänder från klitoris hos kvinnor, och från pung och penis hos män. Vagusnerven sänder signaler från livmoderhalsen, livmoder, och slidan hos kvinnor.  

Mäns orgasm inkluderar snabba sammandragningar i analsfinktern, prostatakörteln, samt musklerna i penisen. Detta sker under cirka tre till tio sekunder, ofta i samband med utlösning av sperma och annan sädesvätska. Männen får efter det en refraktärperiod, som kan vara i minuter till timmar, där ännu en orgasm inte kan uppnås.   

Kvinnor, å andra sidan, har ingen refraktärperiod, vilket gör det möjligt för dem att uppnå en följande orgasm efter den andre. Genomsnittet för tiden kvinnans orgasm pågår är cirka tjugo sekunder, även om den kan vara mycket längre. Den består av rytmiska sammandragningar mellan livmoder, vagina, anus, och bäckenmuskulaturen. 

Men hjärnaktiviteten hos både män och kvinnor är för det mesta densamma. Forskare har med hjälp av MRI-scans kunnat hitta hjärnaktivitet i mer än 30 regioner i hjärnan under en orgasm. Trots all denna aktivitet har hjärnan en slags brist på kontroll. PET-scans har visat att den laterala orbitofrontala cortex (som styr beteende, rörelsekontroll, och förnuft) är avstängd hos båda könen. Detta kan förklara varför många upplever sig förlora kontrollen över sina rörelser och sin röst under en orgasm. 

Hjärnan är översvämmad med må-bra-hormonen dopamin som gör att du vill uppleva den intensiva känslan igen. Den blir påverkad av det som händer under en orgasm på liknande sätt som den blir utav beroendeframkallande ämnen, som till exempel heroin. Samtidigt utlöses oxytocin, vilket är ett hormon som skapar känslor av hängivelse, bindning, och till och med kärlek.

Det sker även en avslappning hos amygdala och hippocampus, vilket ytterligare minskar en del känslor hos kvinnor (som rädsla och ångest), samt dämpar ner aggressivitet hos män. En skillnad mellan män och kvinnors orgasm ligger i ett område i hjärnstammen som kallas för periaqueductal gray (eller PAG). Den stimulerar känslor av att vilja fly eller streta emot, och är igång hos kvinnan under sex, men inte hos mannen. Att sedan cortex - som associeras med smärta - också aktiveras tyder på att det kan finnas ett samband mellan smärta och njutning i sexuella sammanhang. Detta har gjort att många forskare idag intresserar sig av undersökningar kring BDSM.  

Slutligen, efter orgasmens höjdpunkt av muskelsammandragningar och okontrollerat beteende, upplever kroppen en djup slags avslappning och pulsen far sakta ner till en lugn takt igen. En del människor blir väldigt trötta då, så det är inte ovanligt att de somnar direkt efter sex.  

Källkritik

Jag använt många olika källor för att söka fakta om många lite olika områden, varav en hel del bara varit om samma sak (för att kunna jämföra fakta).

En av sidorna som hjälpte mig mest var ett videoklipp från YouTube (om vad som händer i hjärnan under en orgasm) från 2012. Visserligen kan det ha hänt mycket kring forskningen om orgasm under 4 år (eftersom att det ännu är en hel del som man inte vet), men jag bestämde mig för att ändå lita på det som sades på grund av flera olika anledningar. För det första var det flera miljoner människor som hade sett klippet och kommenterat, och även flera miljoner som hade prenumererat på hans kanal - som fortfarande är aktiv med nya videos varje vecka. Syftet med hans kanal är att lära ut vetenskaplig fakta som är intressant och rolig (främst inom biologi). 

En annan viktig sak var att det där nere under videon fanns länkar till alla de källor som han använts sig av (så han var alltså en beroende källa). Alla länkar fungerade och ledde mig till sidor där jag kunde söka efter ytterligare information. Han hade använt sig av böcker (där man alltså såg vem som skrivit den och när). Det fanns även en vetenskaplig artikel (från 11 maj 2011) om ett experiment. Hon som skrivit det, Kayt Sukel, var även den som de utförde experimentet på, och det är därför en förstahandskälla. Själva sidan i sig är vetenskapsinriktad och objektiv med datum och namn. Den är fortfarande aktiv, med nyheter varje dag om upptäckter och experiment. 

Många av källorna är hälso- eller psykologisidor som fortfarande uppdateras. De som var bloggar eller liknande använde jag för att få listor (såsom för parafilier). En jämförelsesida som jag använde för att kunna se om en del saker jag läst stämde var NE.se. Om det var något som jag kände mig osäker över så googlade jag det. Jag kollade till exempel upp olika experiment som det stod om på en psykologisida. 

När jag sökta fakta om parafili så läste jag mest bara på sidor som var specifikt inriktade på ämnet (eller liknande, som mentala sjukdomar eller behandling) samt objektiva. Detta tyckte jag var viktigt eftersom att många trycker ner och kränker "sexuella avvikelser" och jag ville inte ha några åsikter som kunde påverka fakta. Det var även bra att man hade någon slags förförståelse för ämnet, för att lättare kunna se vad som inte riktigt verkade stämma. Jag försökte även leta efter personer som själv hade en relativt vanlig parafili för att få veta mer direkt från dem, och hittade faktiskt ett par stycken. 

Lite saker var jag osäker på (som bland annat testosteronet och aggressivitet, då jag läst olika svar på olika sidor), så det tog jag med i fördjupningen. Men jag är också väldigt fundersam över vissa namn inom anatomi, och en del av experimenten som jag kollade upp (speciellt den där män ska ha fantiserat om våldtäkt, det kändes väldigt overkligt).  

Vissa av sidorna har jag läst på förut (där informationen visade sig vara pålitlig), så jag bestämde mig för att använda mig av dem den här gången också. Källorna har även lagt upp datum, platser, kontaktinformation om man hade frågor och en biograf om administratörerna, vilket jag tyckte var hjälpsamt och väldigt bra.