Laboration "Tända Järnull"

Syfte:
Ta reda på vad som händer när järnull brinner.

Material:
• 2 bitar järnull
• 1 balansvåg
• Tändstickor
• 1 metallbricka

Metod:
• Ställ upp vägen på järnbrickan.
• Fäst ett gem på vardera sidor av vågen, och stoppa sedan fast en bit järnull på dem. Se till att det är jämvikt.
• Tänd eld på järnullen på ena sidan.
• Observera vad som händer.

Hypotes:
Jag tror att det snabbt kommer börja brinna eftersom att järn leder värme, ström, och kyla lätt. Tror att det kommer ske en reaktion, som kanske även resulterar i att den brända järnullen blir tyngre? Efteråt tror jag den kommer mörknat i färg och blivit svart, precis som annan bränd metall.

Resultat:
Vid applicering av eld kan man uppLYSA (hah) om att det börjar glöda, och droppa ner klumpar på metallbrickan - som ser ut som att de nästan rinner av. Hyfsat vackert, faktiskt. Järnullen slutar brinna efter ett tag, och då har den blivit tyngre än den var från första början - vikten hade alltså ökat. Järnullen blev även en väldigt mörkgrå/svart färg, och klumpar hade bildats.

Slutsats:
När man tänder eld på järnullen så reagerar den, på grund av värmen från elden, med syret från luften, och järnoxid (Fe + O = Fe2O3) bildas. Det har blivit tyngre eftersom det blivit ett nytt ämne med nya egenskaper som har en större massa (med fler molekyler och atomer). Kort kallas detta för en kemisk förening.

För att förbättra laborationen skulle man kunna använda en våg där det går att faktiskt ta reda på vikten före och efter. Därefter skulle man sedan kunna göra flera olika försök och se hur mycket det ökar i vikt. Kul hade det nog även blivit om järnullen varit mer kompakt och jämföra hur det brinner och slutresultatet. Man kan även pröva elda andra metaller - eller ändra till pulverform och så.

Säkerhet:
• Metallbricka för all glöd som kommer falla ner.
• Uppsatt hår vid förbränning med eld.
• Inte stå för nära. Speciellt inte när man tänder på. Se till att det finns mycket utrymme.
• Järnull kan vara väldigt vasst, så man får vara vaksam med att inte skära sig.