Laboration "Tända Järnull"

Syfte:
Ta reda på vad som händer när järnull brinner.

Material:
• 2 bitar järnull
• 1 balansvåg
• Tändstickor
• 1 metallbricka

Metod:
• Ställ upp vägen på järnbrickan.
• Fäst ett gem på vardera sidor av vågen, och stoppa sedan fast en bit järnull på dem. Se till att det är jämvikt.
• Tänd eld på järnullen på ena sidan.
• Observera vad som händer.

Hypotes:
Jag tror att det snabbt kommer börja brinna eftersom att järn leder värme, ström, och kyla lätt. Tror att det kommer ske en reaktion, som kanske även resulterar i att den brända järnullen blir tyngre? Efteråt tror jag den kommer mörknat i färg och blivit svart, precis som annan bränd metall.

Resultat:
Vid applicering av eld kan man uppLYSA (hah) om att det börjar glöda, och droppa ner klumpar på metallbrickan - som ser ut som att de nästan rinner av. Hyfsat vackert, faktiskt. Järnullen slutar brinna efter ett tag, och då har den blivit tyngre än den var från första början - vikten hade alltså ökat. Järnullen blev även en väldigt mörkgrå/svart färg, och klumpar hade bildats.

Slutsats:
När man tänder eld på järnullen så reagerar den, på grund av värmen från elden, med syret från luften, och järnoxid (Fe + O = Fe2O3) bildas. Det har blivit tyngre eftersom det blivit ett nytt ämne med nya egenskaper som har en större massa (med fler molekyler och atomer). Kort kallas detta för en kemisk förening.

För att förbättra laborationen skulle man kunna använda en våg där det går att faktiskt ta reda på vikten före och efter. Därefter skulle man sedan kunna göra flera olika försök och se hur mycket det ökar i vikt. Kul hade det nog även blivit om järnullen varit mer kompakt och jämföra hur det brinner och slutresultatet. Man kan även pröva elda andra metaller - eller ändra till pulverform och så.

Säkerhet:
• Metallbricka för all glöd som kommer falla ner.
• Uppsatt hår vid förbränning med eld.
• Inte stå för nära. Speciellt inte när man tänder på. Se till att det finns mycket utrymme.
• Järnull kan vara väldigt vasst, så man får vara vaksam med att inte skära sig.

Grafer i Koordinatsystem

Uppgift 20


Uppgift 21

Hitta regeln för jämvikt

Frågeställning: Hur hittar jag jämvikt? Vad är regeln för jämvikt?

Material: 20-, 50, och 100g vikter, hävstång, stativ, och en klämma.

Hypotes: Kanske kommer en dubbelt så tung vikt kräva hälften av avståndet – i förhållande till den andra vikten då.

Metod:

1. Fäst klämman i stativet och häng på hävstången. Se till att det från början är jämvikt, alltså att hävstången är hängd på mitten.

2. Gör en tabell och fyll i medan du laborerar.

3. Pröva stoppa olika vikter på olika avstånd från mitten för att se hur du kan få jämvikt. Försök hitta ett samband.

	Vänster			Höger
Vikt (g)	Kraft (N)	Avstånd (cm)	Vikt (g)	Kraft (N)	Avstånd (cm)
100	1	5	50	0.5	10
20	0.2	15	20	0.2	15
200	2	7	100	1	14
150	1.5	12	300	3	6

Resultat: Utan vikter lutade sig vår hävstång åt vänster (för att klämman tydligen ska ha haft problem), och för att den skulle ha jämvikt var vi tvungen att stoppa ett ensamt gem 4 cm ifrån mitten på höger sida. Vi började med att testa min teori, och det verkar som att den ska ha stämt ganska så bra. 

Slutsats: Regeln för jämvikt är att vikten multiplicerad med avståndet ska, på båda sidor, vara lika mycket. Alltså innebär detta att om vikten är dubbelt så tung än den ändra så måste den hängas på ett avstånd hälften så stort som den andra. 

För att kunna förbättra kvaliteten på vår laboration hade vi kunnat pröva lite mer olika kombinationer och prova sprida ut vikterna på olika ställen istället för att hänga alla (på ena sidan då) på samma avstånd. Dock hade detta kunnat vara lite svårt att kunna skriva ner i tabellen. Det hade även varit bra om vår hävstång och klämma båda varit exakta i sitt resultat och sin vägning. 

Här är en bild på vår hävstång med ett gem 4 cm till höger:

Här är två bilder där vi hängt två 20gs vikter, båda på 15cms avstånd. Ena bilden med ett gem, andra utan:

Friktionskraft - Laboration

Frågeställning: Vad händer om man drar en kompis (över golvet då) som är;
1. barfota?
2. med strumpor?
3. med gympaskor?

Vad är friktion, och vad kan påverka den?

Hypotes: Jag tror inte att det kommer gå bra att försöka dra någon som har gympaskor eller är barfota. Hur lätt det är påverkas genom vilka material det är som glider längst med varandra, och sådana som gummi har hög friktion - och dessutom så är fötter och skor grövre med både små och stora gropar och ojämnheter. Gympaskor är ju dessutom tillverkade för att ha så hög friktion som möjligt och kunna bromsa in en rörelse vid behov.

Det kommer vara som enklast att dra personen när den har på sig strumpor. Detta tror jag eftersom att strumpor är ett mjukt matierial som lätt kan glida på plana golv.

Självklart förstår jag också att friktion påverkas av massans storlek, men detta kommer inte bli ett problem då vi "laborerar" på en och samma person.

Metod och resultat: Vi började med att pröva dra en person med skor. Det gick självfallet inte något vidare, men vi lyckades i alla fall (i en hackig typ av rörelse) lyckas dra denne en liten bit.
Därefter tog hon av sig skorna, och vi provade dra i strumpor. Detta gick, som tänkt, väldigt enkelt.
Därefter avslutade vi genom att pröva dra en person utan varken skor eller strumpor. Detta var svårast av alla, och var näst intill omöjligt. Lite komiskt kanske det kan ha sett ut - när den enda som halkade omkring på golvet var jag.

Slutsats: Det var som enklast att dra en person när denne bara hade strumpor. Detta beror på att en strumpor är ett matierial som ger låg friktion och lätt glider på golvet (det är väl därför idrottslärare alltid säger åt barn att de, om inte har skor, ska gå barfota).

Friktionskraften var som störst barfota. Laborationen kan ha påverkats av att personen vi drog inte hade gympaskor, utan sneakers. Vilket som så beror friktionen på grövre ytor och ojämnheter. En yta som är slät och jämn har mindre friktionskraft - och detta är inte något som gäller i gympaskor och fötters fall (eller ett smutsigt golv). Precis som jag nämnde i min hypotes har de massa olika gropar och höjder- speciellt nyare gympaskor. Ju äldre gympaskor blir, desto mindre friktion - eftersom att gropar och ojämnheter slipas ner efter brukning och tid.

Fötter å andra sidan är alltid väldigt effektiva. De är typ bokstavligt talat Modernaturs gympaskor utgiven åt oss - även om de ibland inte är så supereffektiva. Som när de är blöta (kanske av svett), till exempel. Då glider de väldigt lätt och gör att man halkar och slår ihjäl sig. Samma sak när det kommer till is på marken. Och detta beror allt på vattnet. För det som bestämmer friktionens effektivitet är ju till stor del underlaget. Som jag sagt flera gånger; ju grövre, desto högre friktion. När vatten dock kommer in i bilden så fyller de ju upp eventuella hål och gör att en del höjder och ojämnheter försvinner under dess yta. Och då blir det en plan yta. Speciellt på vintern då, när detta vatten fryser på plats. Då måste man sanda för att försöka göra marken grov igen.

Fast en låg friktion kan ju självklart vara bra ibland. Vill man kunna utföra många vintersporter (såsom skidor, skridskor, curling, eller bara klassisk pulka) är det bra. Vill man kunna dra eller transportera saker enkelt är det också bra - vi kom ju på det runda och släta hjulet på detta sätt (rullfriktion som det kallas, som är väldigt effektivt). På tal om runda saker - bowling! Då är det bra med låg friktion. Liksom, banorna är jättesläta och typ insmorda på något sätt. Och kloten är jätte lena och fina. Åh, och om man vill åka rutschkana.

Hög friktion är bra vid sport, bilkörning, och kanske bara allmänt när man vill att saker ska stå still på sin plats.

För att förbättra öaboraltionen hade man kunnat ta reda på hur hög friktionskraften faktiskt var - vilket vi inte gjorde. Man hade också kunnat prova flera gånger med olika personer, och kanske ha en distans man skulle dra personen längst och se hur lång tid det tar. Det hade ju varit roligt att pröva att den som ska dra prövar vara barfota, ha strumpor, och ha skor.